Av tider, av kärlek..

" Så svävade evigheten mellan mina kupade händer. Allt jag bett om, allt jag önskat. Det jag fruktat. Allt det som givits mig bar jag med stolthet, inte ens olycka bar spår i min ansikte. Jag vördade tiden enbart för jag inte visste när det skulle ta slut. Kanske stod döden redan på min tröskel, dold i osynlighet men närvarande. Som en viskning. Något i min vid vinkel. Livet bär sina årstider, det handlar om att älska varenda en av dom. Ibland glömde jag, så som en gammal kvinna glömmer och jag släppte tid till att krossas runt mina fötter. Det kommer aldrig tillbaka. Mitt då kan aldrig bli ett nu igen.

Mellan mina armar bär jag ansikten av dem jag vördar, för ära och respekt. En del av dom för upprättelse, en del bär jag som en moder, några som vän. Alltid av kärlek. Inte av baktanke. Över stränderna sveper en ängel sina vingar. Ristar ett språk i sanden som vågorna sen bär ut till havs. Det språket är inte för oss att läsa. .."