Det är väl ändå märkligt att det som är osynligt slår oss hårdast. I våra tider när allting skälver, när hat är det det som definierar oss så är det ändå så att det är ekot av kärleken vi jagar. I Norge lät en ensam man bilan falla, en enda man i domardräkt. En man med bröstet fyllt av hat. Det finns fler. Otal. Vad kan vi göra? Vi som står lite utanför och inte känner igen en fiende när vi ser en.. Vad kan du göra?
Du kan älska lika mycket som han hatar. Inget mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar